Första bloggen nu då (;

Känns som att jag kan behöva skriva av mig lite nånstans.

Det händer så mkt just nu. Så mkt förvirrande.

Vem kan jag egentligen lita på?  Vilka är mina riktiga vänner? Och vilka är bara falska 'vänner' som vill utnyttja en och få reda på hemligheter?  Hemligheter som de sedan sprider vidare.  Som att sprida rykten, vilket det också bara är de falska 'vännerna' som gör.  Oftast vet man inte om ryktena är sanna, och det är de sällan. För det mesta handlar det om någon avundsjuk j*vel som mår så dåligt av att vara sämre än den personen den är avundsjuk på och därför hittar på något om den personen.  Något som den avundsjuka vet kommer göra den personen ledsen, och framför allt, arg.

I högstadiet,  speciellt nu i åttan,  börjar svaret på frågorna träda fram.

Men samtidigt vet man ändå inte vilka som är sanna vänner å vilka som bara spelar.  Jag hoppas, och tror, verkligen att jag vet ganska bra just nu. Men helt säker kan man ju aldrig vara, har jag märkt.  Jag har ju trott mig veta i flera år, nu tvekar jag igen..

Många vet inte vilka de är och söker sig därför till olika personer å umgängen, för att få reda på var de passar in bäst. Ibland blir det ju dessutom fel, man börjar spela ett spel. Man börjar låtsas vara någon man inte är, bara för att passa in i den mallen som krävs i just det umgänget man befinner sig i för tillfället. En annan vecka kan det vara ett annat umgänge som gäller. Då börjar man anpassa sig efter den mallen. Jag förstår egentligen att det blir så, man är rädd att sticka ut, man tror att risken för det är större om man är sig själv.

Men det är egentligen tvärtom, det tkr jag iaf att det borde vara.

Om man måste låtsas vara någon annan för att passa in, då tkr man ju att det borde vara lätt att förstå att det umgänget inte är rätt för en.  Men det kan faktiskt vara svårt att inse, speciellt när man inte vet vem man själv är.

Men om man bara spelar och låtsas vara någon annan än den man är, då är det ju ingen som vet vem man egentligen är. Inte någon annan och inte heller en själv.

Så var dig själv, hur svårt det än är.

Jag måste erkänna att även jag har svårt att vara mig själv i en del situationer..  Men när jag är med personer jag känner, då kan jag verkligen vara mig själv. Även när jag träffar nya människor tkr jag att jag lyckas bra med att visa vem jag är. Den jag iaf är ganska säker på att jag är.

Men det är svårt för mig att vara ensam med folk jag inte känner, men som däremot känner varandra bra. Samtidigt låtsas jag inte heller vara någon annan, jag är mer 'ingen alls' :s (och de som känner mig väl vet att jag är den som pratar å skrattar å gärna syns å märks (a)) Att vara 'ingen alls' är inte något som jag trivs med, men jag vet inte hur jag ska lösa det på något annat sätt, det är ju trots allt ca 15 mot 1..   Fast samtidigt vet jag ju själv att det är svårt att "ta in nytt folk i sitt 'gäng' "..  Det är egentligen heller inte så konstigt. Det är väl ändå så för de flesta?  Iaf när det gäller tjejer.

kommentera gärna (a)  första bloggen behöver omdömen , så att jag vet om jag ska fortsätta elr lägga tiden på annat ist .